Nu är det snart slut på vår fantastiska resa! Men innan vi åker hem så måste vi ju naturligtvis ta oss till Stone Town. Vi tog en taxi dit på morgonen och resan tog ungefär en timme.

Ingen av oss tyckte inte speciellt mycket om Stone Town. Det var smutsigt, fullt med folk som kastade sig på dig och ville dra in dig i affärer heeeela tiden! Vilken skillnad mot Paje Beach!

Staden lever inte upp till sitt namn – Stone Town, det låter som det är en gammal, läcker stad med fina stenhus överallt. Men nu ska ju sägas att vi såg inte hela staden så det kanske finns någon gränd som är som är jättefin. Men då var den väl undangömd 😉

Nere vid vattnet var det som tur var lite lugnare. De som kom och tjatade var guiderna som ville visa dig runt och en och annan säljare.

Vi hade tänkt att köpa kryddor men se det var inte så lätt! Å då är vi på kryddornas ö!! Helt otrooligt! Vi hittade till slut lite kryddor i en souvenir-affär.

Vid lunchtid gick vi ner till vattnet för att äta lite lunch. Skönt att slippa alla säljarna!

Efter lunch hittade vi en stor butik som sålde lite mer inhemska produkter av kvalité till skillnad mot de flesta småaffärerna. Här fanns det dessutom aircondition så man kunde gå omkring – ostörd – ett par timmar i alla fall 😉 Fanns mycket fint att köpa!

Efter att ha klarat av shoppingen bar det iväg ”hem” till Paje igen.

Väl tillbaka på hotellet så passade Mille och Bee på att köpa lite saronger på stranden. Första dagen de kom så försökte vi pruta. Jag är ganska duktig på det måste jag säga, men de här två kvinnorna var hårda som is! Det gick INTE att pruta så då fick det vara! Det är bara det att vi naturligtvis ångrade oss. De var ju faktiskt jättefina de där sarongerna! Så när de sedan kom tillbaka nästa dag så köpte vi – oprutat. Tvekar man så ska man köpa! Annars går man och gruvar sig över att man snålade på några kronor!

Dagen efter skulle vi ta en långpromenad längst Paje Beach. För att inte behöva gå fram och tillbaka frågade vi vår hotellpersonal om det var ok att ta en taxi ca 6-7 km söderut och sedan gå tillbaka längst stranden. De tittade på våra kameror och sa ”No no no no, you can’t bring your cameras, not safe! They will rob you!” Så vi bestämde att bli avsläppta lite närmare, ca 4-5km istället. Där var det nämligen bebyggelse så då var det ok. Där det var bebyggt var det ok att gå.

Här var det tomt på folk med undantag av en och annan färgklädd kvinna och några familjer. Det här stranden verkade vara populär att spendera helgen på.

Kvinnor, kvinnor, kvinnor. Överallt på stranden så var det kvinnor som jobbade. Undrar om gubbarna sov middag 😉

Vi hade nog räknat fel för det var vääääldigt långt att gå till det hotell där vi hade bestämt med taxichauffören att hämta upp oss. Så vi gick in på ett annat hotell närmare där vi var och bad dem ringa till hotellet där vi skulle möta upp taxichauffören. Problemet var att han tyvärr inte kunde engelska så det blev en hel del missförstånd.

Under tiden vi satt där och väntade på vår chaufför så kom några barn springande.

Det blev en lång väntan på chauffören så vi passade på att fota lite..

’

Slut….