Så var det då slut på safarin, snyft!! Det här är något jag verkligen kan rekommendera! Helt fantastiskt!

Safarin är slut men nu vänder vi kosan mot Zanzibar för att slipa på solbrännan och få sand mellan tårna 😉

Vårt flyg gick inte förrän vid lunchtid så vi hade en förmiddag på oss att ta farväl av Tanzania, handla lite souvenirer och äta lunch.

Det blev en del fotograferande från bilen i farten så bilderna är väl inte super. Men samtidigt ville jag dokumentera hur det ser ut.

Denna röda jord!!

Efter en kort flygtur så har vi nu landet på Zanzibar.

När vi landat så blev det anstormning mot våra väskor! De var väl minst tre på varje väska. Det började redan på Kilimanjaros flygplats. De lyfte ner väskorna från bilen och fram till disken, en sträcka på ca 2 meter och gick sedan efter oss och höll fram händerna. När vi inte förstod slet de tag i våra armar och sa att vi var tvungna att ge dricks. Likadant var det på flygplatsen på Zanzibar. De fullkomligt slet väskorna ur händerna på oss. Men se då hade de inte räknat med Mille som minsann tänkte bära sin väska själv!! JAG BÄR SJÄLV! sa hon med mord i blicken!!

Väl utanför blev vi upphämtade på flygplatsen och körd tvärs över ön till Paje Village där vårt hotell Arabian Nights låg. Resan tog ca 1 timme.

Hotellet var helt ok tyckte Ewa och jag medan Mille inte var lika nöjd utan tyckte vi skulle byta till Arabian Nights Annex. Så efter några nätter på Arabian Nights så bytte vi till Annexet.

Här var det ebb och flod. Mellan ungefär 06-12 så var det flod och sedan försvann vattnet. När vattnet försvann så gav sig byborna ut till revet antingen med båt eller gående. Väl därute så satte de sig ner vid sina planeringar. De planterade tång som de bl.a. sålde till Japan.

En dag tog vi våra kameror och gick ut för att fotografera dem.

Det var en mamma och två döttrar som tittade väldigt misstänksamt på oss, framför allt mamman.

Innan vi fotograferade dem så gick vi fram för att be om lov. Flickorna sa att det var ok och för att visa vår goda vilja så gav vi dom en 5000-shillingsedel. Ojojojoj, vilken reaktion! De fullkomligt skrek och gestikulerade till deras mamma och ropade något till henne. Hon hade suttit med ryggen mot oss och inte verkar så glad över att vi var där. Men nu blev det annat ljud i skällan! Hon sken upp och såg väldigt glad ut. Efter en liten stund kom hon fram till oss.

Stranden vid Paje Village är en stoor, låång strand med finkornig vit sand. Här var det inte direkt trängsel.

Paje Beach är Kite-seglarnas paradis! Helt perfekt för dom! Långgrunt, bra med vind som hela tiden kom från samma håll. Inga överraskningar här inte, bra framför allt för nybörjarna 😉 Vi hade många goda skratt på nybörjarnas bekostnad. Tur att de inte märkte något. De var ju fullt upptagna med att ramla, hahahaha! Dessutom hamnade de längre och längre bort från sina tränare – och fort gick det också! De berättade att det tog ungefär 5 dagar innan man lärt sig! Attans! Det hade varit superkul att pröva men jag kan ju inte ens stå på en surfingbräda utan att ramla!

Så här ser det ut när dom som kan sin sak!

Ibland gick det sämre

Ibland gick det inte alls

Det var supkul att fotografera kitarna! Det gällde bara att vara försiktig med kameran så att det inte kom in sand eftersom det blåste så mycket. Det bästa var att stå i vattnet.

Det var väldigt skönt att bara sola och bada och läsa böcker och inte göra något. Några dagar, sedan blev det lite långtråkigt så nu var det dags att göra något annat. Så nästa dag åkte vi och hälsade på ett gäng apor.

Fortsättning >>