Efter några timmar bland djuren i Serengeti så besökte vi en Massajby. Inte idealiskt för fotografering, mitt på dagen när solen står som högst och supervarmt! Men det var inget att göra något åt.

Vi välkomnades med dans och sång och fick även vara med och dansa. Här finns även en liten filmsnutt därifrån.

Deras spartanska liv kretsar kring boskapen som förser dem med allt de behöver. De äter endast kött och dricker en blandning av hälften blod och hälften mjölk.

Spillningen används som bränsle och till byggnader, urinen till att tvätta händer och lädret till kläder.

Massajernas hus har en lång tunnelliknande ingång. Djurspillning blandad med jord sprids över en träkonstruktion. Husen är mörka och fönsterlösa förutom en liten öppning ovanför eldstaden.

Den här byn byggdes av en massajhövding som var 78 år. Han hade 26 fruar som han byggde var sin hydda till.

När vi besökte skolan så berättade vår guide att alla barnen i skolan var hans syskon. Mille, syrran, lärde barnen att räkna på svenska. Kul!

Det var även väldigt kul att se att hundarna var i fint skick. Över huvudtaget såg vi inte så många hundar och katter men de i såg var fina. Skönt.

Massajerna har ofta väldigt starka färger på sina tyger. Oftast är de starkt röda. Ett kangaliknande tyg i tre delar som bärs över överkroppen kallas shúkà.

Innan vi åkte så passade vi på att sjunga för dem! Vi sjöng ”Goodnight Sweetheart” i stämmor. Väldigt uppskattat!! De var nog inte så vana vid att besökarna sjöng för dem 😉

Fortsättning >>