Blogg Bee Thalin
Här hittar du nyheter när det gäller företaget, nya produkter i webbshopen och nya bilder. Välkommen! Jag försöker att hålla min blogg så uppdaterad det går. Ibland är jag mer aktiv på bloggen och ibland hinner jag inte riktigt med. Det går upp och ner i vågor. Men titta in då och då så ska du se att det hänt något 😉
Frukostdax
Blomsterklockan
Vårkänslor
Solsippan
Sip of Fire
Tanzania & Zanzibar, reseberättelse, Dag 10-12, sista delen
Nu är det snart slut på vår fantastiska resa! Men innan vi åker hem så måste vi ju naturligtvis ta oss till Stone Town. Vi tog en taxi dit på morgonen och resan tog ungefär en timme.
Ingen av oss tyckte inte speciellt mycket om Stone Town. Det var smutsigt, fullt med folk som kastade sig på dig och ville dra in dig i affärer heeeela tiden! Vilken skillnad mot Paje Beach!
Staden lever inte upp till sitt namn – Stone Town, det låter som det är en gammal, läcker stad med fina stenhus överallt. Men nu ska ju sägas att vi såg inte hela staden så det kanske finns någon gränd som är som är jättefin. Men då var den väl undangömd 😉
Nere vid vattnet var det som tur var lite lugnare. De som kom och tjatade var guiderna som ville visa dig runt och en och annan säljare.
Vi hade tänkt att köpa kryddor men se det var inte så lätt! Å då är vi på kryddornas ö!! Helt otrooligt! Vi hittade till slut lite kryddor i en souvenir-affär.
Vid lunchtid gick vi ner till vattnet för att äta lite lunch. Skönt att slippa alla säljarna!
Efter lunch hittade vi en stor butik som sålde lite mer inhemska produkter av kvalité till skillnad mot de flesta småaffärerna. Här fanns det dessutom aircondition så man kunde gå omkring – ostörd – ett par timmar i alla fall 😉 Fanns mycket fint att köpa!
Efter att ha klarat av shoppingen bar det iväg ”hem” till Paje igen.
Väl tillbaka på hotellet så passade Mille och Bee på att köpa lite saronger på stranden. Första dagen de kom så försökte vi pruta. Jag är ganska duktig på det måste jag säga, men de här två kvinnorna var hårda som is! Det gick INTE att pruta så då fick det vara! Det är bara det att vi naturligtvis ångrade oss. De var ju faktiskt jättefina de där sarongerna! Så när de sedan kom tillbaka nästa dag så köpte vi – oprutat. Tvekar man så ska man köpa! Annars går man och gruvar sig över att man snålade på några kronor!
Dagen efter skulle vi ta en långpromenad längst Paje Beach. För att inte behöva gå fram och tillbaka frågade vi vår hotellpersonal om det var ok att ta en taxi ca 6-7 km söderut och sedan gå tillbaka längst stranden. De tittade på våra kameror och sa ”No no no no, you can’t bring your cameras, not safe! They will rob you!” Så vi bestämde att bli avsläppta lite närmare, ca 4-5km istället. Där var det nämligen bebyggelse så då var det ok. Där det var bebyggt var det ok att gå.
Här var det tomt på folk med undantag av en och annan färgklädd kvinna och några familjer. Det här stranden verkade vara populär att spendera helgen på.
Kvinnor, kvinnor, kvinnor. Överallt på stranden så var det kvinnor som jobbade. Undrar om gubbarna sov middag 😉
Vi hade nog räknat fel för det var vääääldigt långt att gå till det hotell där vi hade bestämt med taxichauffören att hämta upp oss. Så vi gick in på ett annat hotell närmare där vi var och bad dem ringa till hotellet där vi skulle möta upp taxichauffören. Problemet var att han tyvärr inte kunde engelska så det blev en hel del missförstånd.
Under tiden vi satt där och väntade på vår chaufför så kom några barn springande.
Det blev en lång väntan på chauffören så vi passade på att fota lite..
’
Slut….
Tanzania & Zanzibar, reseberättelse, Dag 7-10
Monkey-time!
Vi åkte till Jozani Forest som är en del a ett eko-turismprojekt. Här arbetar byborna som guider och en del av intäkterna går till folk som bor i området. För att komma till aporna var vi tvungna att ha med oss en guide. Aporna – Kirk´s red colobus monkey – finns bara på Zanzibar.
De hade verkligen en ovanlig profil. Såg ut lite som en liten utomjording 😉
Vi kom väldigt nära dem ibland så vi kunde fota, problemet var att de oftast inte satt still utan hoppade omkring oss och var väldigt nyfikna.
Det var väldigt roligt att se hur mycket guiderna gillade sina apor. De skrattade gott åt dem när de hoppade omkring i träden.
Efter en kul tid bland aporna så gick vi en guidad tur i mangrovedjungeln. Det hade vi kunnat vara utan. Vi har ju gjort det tidigare så det kändes inte som något nytt. Inte heller såg vi några smådjur som jag hade hoppats på. Är man kräsen eller är man?? Hahaha
Innan vi gick ur djungeln så såg vi i alla fall en annan sorts apa – som inte var så snäll enligt vår guide så vi stannade inte kvar hos honom länge 😉 Det var dessutom väldigt mörkt så det var svårt att få en bra bild på honom. Det kan ju i och för sig bero på att jag skakade av rädsla av att han skulle slänga sig på mig och biiita! Nädå, jag bara skojade, hihi. Han var en bit bort faktiskt
På väg tillbaka tog jag upp kameran och fotade lite från bilen. Bland annat så finns det en Mangoträds-allé som var 6 km lång! Helt fantastiskt vacker! Tyvärr gick det lite fort så jag fick inga bilder.
Efter en klibbig förmiddag i Juzani forest skulle det bli skönt att få ta ett bad vid poolen.
Tanzania och Zanzibar, reseberättelse, dag 5-7
Så var det då slut på safarin, snyft!! Det här är något jag verkligen kan rekommendera! Helt fantastiskt!
Safarin är slut men nu vänder vi kosan mot Zanzibar för att slipa på solbrännan och få sand mellan tårna 😉
Vårt flyg gick inte förrän vid lunchtid så vi hade en förmiddag på oss att ta farväl av Tanzania, handla lite souvenirer och äta lunch.
Det blev en del fotograferande från bilen i farten så bilderna är väl inte super. Men samtidigt ville jag dokumentera hur det ser ut.
Denna röda jord!!
Efter en kort flygtur så har vi nu landet på Zanzibar.
När vi landat så blev det anstormning mot våra väskor! De var väl minst tre på varje väska. Det började redan på Kilimanjaros flygplats. De lyfte ner väskorna från bilen och fram till disken, en sträcka på ca 2 meter och gick sedan efter oss och höll fram händerna. När vi inte förstod slet de tag i våra armar och sa att vi var tvungna att ge dricks. Likadant var det på flygplatsen på Zanzibar. De fullkomligt slet väskorna ur händerna på oss. Men se då hade de inte räknat med Mille som minsann tänkte bära sin väska själv!! JAG BÄR SJÄLV! sa hon med mord i blicken!!
Väl utanför blev vi upphämtade på flygplatsen och körd tvärs över ön till Paje Village där vårt hotell Arabian Nights låg. Resan tog ca 1 timme.
Hotellet var helt ok tyckte Ewa och jag medan Mille inte var lika nöjd utan tyckte vi skulle byta till Arabian Nights Annex. Så efter några nätter på Arabian Nights så bytte vi till Annexet.
Här var det ebb och flod. Mellan ungefär 06-12 så var det flod och sedan försvann vattnet. När vattnet försvann så gav sig byborna ut till revet antingen med båt eller gående. Väl därute så satte de sig ner vid sina planeringar. De planterade tång som de bl.a. sålde till Japan.
En dag tog vi våra kameror och gick ut för att fotografera dem.
Det var en mamma och två döttrar som tittade väldigt misstänksamt på oss, framför allt mamman.
Innan vi fotograferade dem så gick vi fram för att be om lov. Flickorna sa att det var ok och för att visa vår goda vilja så gav vi dom en 5000-shillingsedel. Ojojojoj, vilken reaktion! De fullkomligt skrek och gestikulerade till deras mamma och ropade något till henne. Hon hade suttit med ryggen mot oss och inte verkar så glad över att vi var där. Men nu blev det annat ljud i skällan! Hon sken upp och såg väldigt glad ut. Efter en liten stund kom hon fram till oss.
Stranden vid Paje Village är en stoor, låång strand med finkornig vit sand. Här var det inte direkt trängsel.
Paje Beach är Kite-seglarnas paradis! Helt perfekt för dom! Långgrunt, bra med vind som hela tiden kom från samma håll. Inga överraskningar här inte, bra framför allt för nybörjarna 😉 Vi hade många goda skratt på nybörjarnas bekostnad. Tur att de inte märkte något. De var ju fullt upptagna med att ramla, hahahaha! Dessutom hamnade de längre och längre bort från sina tränare – och fort gick det också! De berättade att det tog ungefär 5 dagar innan man lärt sig! Attans! Det hade varit superkul att pröva men jag kan ju inte ens stå på en surfingbräda utan att ramla!
Så här ser det ut när dom som kan sin sak!
Ibland gick det sämre
Ibland gick det inte alls
Det var supkul att fotografera kitarna! Det gällde bara att vara försiktig med kameran så att det inte kom in sand eftersom det blåste så mycket. Det bästa var att stå i vattnet.
Det var väldigt skönt att bara sola och bada och läsa böcker och inte göra något. Några dagar, sedan blev det lite långtråkigt så nu var det dags att göra något annat. Så nästa dag åkte vi och hälsade på ett gäng apor.
Tanzania och Zanzibar, reseberättelse, Dag 4 em2
Lunchstället vi var på var en mycket vacker rastplats.
På väg därifrån såg vi en Antilop-bebis som bara var ca 20 minuter gammal (fortfarande blöt) och redan uppe på fötterna. Strax efter jag tog kortet så sprang den lille runt sin mamma för att wwwa sina ben. Mamman går iväg när hon ska föda och sedan går hon tillbaka till gruppen igen så fort hon fött. Så då gäller det ju för den lille att kunna hänga med tillbaka till gruppen.
Så här ser Kori Bustard-hannen ut när han går och visar upp sig för en hona. Det är den tyngsta fågeln som kan flyga, medelvikt ca 14 kg.
Eftersom vi är i kratern så kommer lite mer djur….
Nu är det dags att lämna kratern. Man kan skönja vägen i bakgrunden.
Som tur var så kör Fredy väldigt lugnt och säkert och som grädde på moset så är vägen enkelriktad ;))) Inga läbbiga möten här inte, hihi
Tyärr så filmade jag istället för fota när det var som brantast så det syns inte hur brant det verkligen var. Filmen blev dock väldigt skakig och suddig så den fick hamna i papperskorgen. Jag får nog hålla mig till foton istället för film i fortsättningen;)
Det var skönt när vi var uppe 😉 Stigningen var drygt 600 meter vilket kändes.
Så var vi framme vid Ngorongoro Serena Lodge där vi ska sova en natt.
Ytterligare ett läckert ställe! Här fick vi två rum i anslutning till varandra. Mille i ett rum och Ewa och jag i rummet bredvid – med en dörr emellan så att vi kunde gå emellan rummen. Tyvärr så luktade det bensin i Milles rum så hon kunde inte vara där. Men hon fick ett nytt rum så det var inga problem.
Lodgen låg inbyggd i berget och överallt var det sten. Rummen hade en fin stenbalkong med en fantastisk utsikt över kratern. Det kändes verkligen att vi var uppe på lite högre höjd nu för här var det lite kyligare. Lite här och var fanns det eldstäder. Det här stället var lite större än de tidigare vi varit på. Vid middagen bad vi att vår guide Fredy skulle få sitta med oss vid bordet. Det var inte helt självklart, men servitrisen skulle kolla med chefen vilket han gjorde och kom sedan tillbaka och sa att det var ok.
Tanzania och Zanzibar, reseberättelse, dag 4 em
Så kom vi då till Ngorongoro-kratern. Kraterkanten ligger cirka 2 300 meter över havet och själva kratern ligger 600 meter längre ner och omfattar en yta av 260 km². Kraterns branta väggar utgör inte något svårt hinder för djur som vill ut eller in. Gnuer, zebror, bufflar och elefanter vandrar ibland ut ur kratern, men de återvänder vanligtvis till de permanenta vattnen och det fina betet i kratern.
Superläckert med alla dessa djur överallt! Ytterligare en plats olik de andra ställena.
Förenade mor och dotter
Gnuer är ju inga gulliga djur direkt. Jag försökte få bilder där man ser ögonen, men det gick inte. Dessa fulingar är en delikatess på lejonmeny, isch!
Zebror fanns det i massor.
Det är inte bara Zebror och Gnuer utan även fåglar i kratern
Liksom elefanter och Vårtsvin. Vi såg också en svart noshörning men den var för långt bort för att få på bild
Det är ju lite gulligt med rumpor….
Vilket man inte kan säga om resten…
På väg till sen lunch så kom vi till ett område där det inte var några djur. Kändes konstigt.
I Ngorongonoro-kratern fanns det två lunchställen där man kunde gå ut. Alla turister hade tydligen bestämt sig för att äta lunch på samma ställe och vid samma tidpunkt för här var det massor av jeepar.
Jag förstår att man valt det här stället för det var idealiskt.
Nu var det gott att få något i magen och få sträcka på benen. När jag gick ur jeepen och gick mot vattnet så kände jag helt plötsligt hur det ven runt huvudet! En stor örn störtdök ner mot mig och min macka!
Här var det inte snack om småskator som hoppade runt utan stooora rovfåglar!
Närmare bestämt Glador
Åhh vad jag hade önskat vi hade mer tid! De här fåglarna hade jag kunnat fota massor av bilder på. Men nu var vi bara här för att äta vår lunch.
